Ljuset i tunneln

Ibland känns det som det bara är mörker. Så mycket förändras och det mesta till det sämre... Det vore lätt att bli pessimist och predika eländes elände, men... nej, så lågt faller jag aldrig med sinnet i behåll...

Det var någon som sa: "Det spelar ingen roll om du är uppgiven och inte tror på något... så länge du handlar som om du var optimist!" Så sant, våra handlingar styr mer än våra tankar! Våra handlingar, inte handlandet i betydelsen 'konsumera'. Det var någon annan filosof som i slutet på 1800-talet sa "Meningen med livet är att handla"... Så rätt, som blivit så fel!

En av mina absoluta favoritsånger gjordes av gruppen "Malcolm's Interview" på en samlings-LP, "The Cutting Edge", som skivbolaget Cooking Vinyl gav ut 1986. "Sea Never Dry" sjöngs
a capella av dessa folkpunkare från Hull så att nackhåren reste sig och alla känselspröt satte sig på tvären. En LP med en ny version av låten gjordes, men nu med komp. Senare bytte de namn till "God's Little Monkeys" och nu gjorde de ännu en oackompanjerad version av "Sea Never Dry":



En riktigt stor sång med ett budskap som ger lite hopp när allt verkar gå käpprätt åt helskotta...

Känslan att dra iväg...

Jag kan föreställa mig känslan att dra iväg med en motorcykel... Men jag är så pass rädd om livet att jag avstår, men känslan kan jag förnimma... Inte minst tack vare Gene Clarks så gripande "Gypsy Rider":


"Find another road where you've never been"
- Gene Clark

Gene Clark tillhör en av mina "husprofeter" som ännu inte varit med på bloggen så mycket. Kanske för att det finns så mycket jag skulle vilja skriva om denne förträffliga låtskrivare, sångare, textförfattare och magiker. Det sista syftar enbart på att hans sånger och hans känslosamma sång var helt magiska. Mannen från Byrds, han med tamburinen, levde ett hårt och tufft liv innan han dog på Bob Dylans 50-årsdag. Men han hann göra några av de bästa (och oförskämt okända) skivor som nånsin gjorts.

Jag får återkomma...

Before the Deluge - i förändring

Det finns en låt som påminner om en psalm, om mänskligt liv och sökande, om hur vi utnyttjar naturen tills det brister: "Before the Deluge" av Jackson Browne på hans mästerverk "Late for the Sky".

Some of them were angry
At the way the earth was abused
By the men who learned how to forge her beauty into power
And they struggled to protect her from them
Only to be confused
By the magnitude of her fury in the final hour
And when the sand was gone and the time arrived
In the naked dawn only a few survived
And in attempts to understand a thing so simple and so huge
Believed that they were meant to live after the deluge
- Jackson Browne

Ovan finns originalversionen med David Lindleys makalösa fiol. Under "No Nukes"-protesterna användes låten flitigt och det finns en vidunderlig live-version på "No Nukes"-albumet.

Flera år senare gjorde irländska Moving Hearts en helt annorlunda tolkning, och för en gångs skull lever cover-versionen ett helt eget liv. Lyssna på när Keith Donald på altsaxofon och Davy Spillane på säckpipa drar på helt vansinnigt på slutet! Och Christy Moore slår på sin bodhran så att bashögtalarna håller på att hoppa upp i knät på mig...

Det tillhör inte vanligheten att Jackson Browne gör om sina låtar, som Bob Dylan, till nästan oigenkänlighet. Men på 90-talet kom denna omarbetade version, en ny rytmisk suggestiv skapelse som biter sig fast under skinnet. Och nu lirar David Lindley slide utan jämförelse.

Tre helt olika versioner, tre helt makalösa versioner... Ja, en del låtar lever sitt eget liv...

Gamla kärlekar

Spenderade lördagskvällen med min själsfrände och reflektioner om kärlek över ett glas riktigt gott vin. Kvällen blev som en returbiljett till en massa fina kärleksminnen av förälskelser som en gång betydde allt. Vi följdes åt en bit på vägen och sen... och nu vet jag inget mer. Men vissa ögonblick kan aldrig suddas ut.



Mike Scott och hans Waterboys skildrar detta så enastående i "A Bang on the Ear".
Sharon Shannon finns med i bildspelet, men detta var innan hon gick med i bandet.

Arbetets värde och pris

Ännu en låt inför valet:

Och där ute i natten
över djupsvarta vatten
har tankarna vandrat
på sin irrande färd
Vandrat på nattgammal is
tankar om arbetets värde och pris

Euskefeurats "Tankar på nattgammal is" säger egentligen allt: Är arbetet värt så mycket att vi ska slita ut oss, gå i väggen och ändå kunna kickas ut när som helst? Ska vi ha egoism eller solidaritet? Ska vi fortsätta att trakassera sjuka och ofrivilligt arbetslösa? Behöver verkligen de rika i vårt land ännu fler skattesänkningar?

Visst låter annars skattesänkningar bra... Men om man ser det i relation till sämre vård, misstänklig-görandet av sjuka, ännu mindre resurser till skolan, mer våld på gator och torg, osv, så är åtminstone jag hellre med och betalar!!

Högern vill bestämma över folket! Och de gör de. Det är deras värderingar som styr det mesta. Hur kan man kalla det rättvisa att löneökningar mäts i procent? 2% för en VD kan röra sig om vad som är årsinkomsten för en deltidsanställd städerska... Och då nämner vi inget om traktamenten och representation osv.... Makten har i mycket förskjutits till lobbyister och andra osynliga snubbar (som vi inte har valt), som de riktigt rika har råd at anlita. Makten finns där pengarna finns. Högerpolitik = Några vinner på de andras misslyckanden! Inbilla mig inte att alla kan vinna! Det är lika omöjligt som att alla lag kan vinna allsvenskan, det ligger liksom i systemet att någon även ska komma sist. Så är all konkurrens! Sen kan man ju tycka att det är bra eller dåligt...

Ekonomiskt tror jag vi måste tänka om ...från kort sikt till längre. En utgift "nu" kan bli en ordentlig besparing om 2 år. Men alla politiker tänker bara på årets budget... Tror att vi måste dela på de jobb som finns, ungdomen måste få jobb, annars är alla framtida budgetar körda.

Fast lika viktigt just nu är att se till att SD blir utan något som helst inflytande och att vi börjar ta hand om vår miljö bättre.

Ta till vänster om du minns vad solidaritet är och om du inser att vi snart måste besinna oss om våra barnbarn över huvud taget ska ha nånstans att leva...

Själv vill jag inte ta för mig på andras bekostnad, hellre deltar jag i samarbete än i konkurrens, hellre står jag tillbaka från stress och pryljakt och lever sparsamt med mina sinnen öppna.

Det var femtiåtta som vi flytta hit
och han började i gropen på cementgjuterit
Jag minns hur det sas att han jobba för fem
och hur han alltid var så trött, när han kom hem
Han har ätit sitt bröd, i sitt anletes svett
och han var väl för snäll för att kräva sin rätt
Han har alltid gjort sitt, aldrig smitit ifrån
så, att se honom nu, känns precis som ett hån

Att veta att man blir förstådd

I've been a vagabond
and I've seen the Paris lights
I've walked down empty streets
and yet I see your face each night
in the pale fire
in the ashes of the moon
it stirs the embers of my brain
and kind of lights the devil's spoon
it drives me to your door again
and puts a shadow across my gloom

Sökandet efter kärlek, ett hem, en tillhörighet, ett liv.... Den egentliga källan till mycket av den lyrik som skrivits och kommer att skrivas...

Till min förvåning hittade jag en av mina absoluta favoritlåtar på You Tube! Michael Dinner gjorde två LP-skivor på 70-talet och försvann sedan. Men just denna låt återkommer jag till. Ett reflekterande och lite bittert brev till en kärlek han lämnade, fullt av längtan, insiktsfull tvekan och med en slutfras som får mig så berörd att jag inte vet vad.... Känslan att veta att man blir förstådd, trots svek och tvivel, vänskapens innersta kärna....

En av de finaste texter jag vet och en riktigt stor låt. Oförskämt okänd!

Miochael Dinner gav snart upp sin musikaliska karriär och började regissera filmer och har gjort sig ett stort namn med åtskilliga filmer och TV-serier. Tycker ändå att det var en förlust att han övergav musikskapandet. Den låtskrivar-kapacitet han visade upp var skyhögt över vad de flesta kan drömma om.

Länkar:
Lite om Michael Dinners skivor
En fin recension av hans första skiva "The Great Pretender"
TC's Old & New Music Review - en blogg där Michael Dinners första och andra skiva lyfts fram.
En liten biografi - med filmer och Tv-serier.

If you're not pissed off at the world

Then you're just not paying attention
De stora sångerna - del 7: Kasey Chambers - Ignorance

Den totala frustrationen över hur samhället ser ut.... Alla vidriga nyheter. Överallt denna bristande respekt för människor och våra olikheter. Allt det vi gör och inte gör. Trots att vi borde veta bättre.



Blir du inte berörd när australiensiska Kasey Chambers sätter fingret mitt i prick med sin "Ignorance"...
då är det nog bäst att söka hjälp...!
Vilken desperation, vilken hjärtskärande röst, vilken sårbar ilska, vilken kraft...

You can turn off your TV
And go about your day
Just 'cause you don't see it
It don't mean it's gone away
It won' t go away...

Tillsammans kanske vi kan förändra all skit... MAKE IT GO AWAY!