Överallt översköljs vi av budskapet "Konsumera, konsumera ännu mera....". Den allmänna dåliga smaken poppar upp i form av belysta trädgårdstomtar, färgsprakande ljusslingor som sitter uppfästa hur som helst, och mängder av dekorationer och ljusstakar, som om det vore en evig tävlan... Kan verklig en enda levande och tänkande varelse tycka att allt detta är snyggt? Finns det inget estetiskt sinne alls? Var finns måttligheten och sinnet för lugn, eftertanke och glädje utan glättighet? Eller har vi tappat förmågan att uppleva dessa och i stället konsumerar och pyntar i kapp så att vi då tror att vi lyckliga och fria?
Själv drar jag täcket omkring mig och drömmer mig bort, bort från pyssel och hysteri, bort dit där ljusslingorna och trädgårdstomtarna inte är uppfunna och ingen skulle ens tänka tanken att göra det.
Men vintern drar likväl in med kyla och jag bortser från all denna påfrestande dynga, njuter av hur vackert det är ute, längtar till lite ledighet och lyssnar på Alan Hull i Lindisfarne :
When the wind is singing strangelyIbland är jag så evigt tacksam att jag tillhör minoriteten och inte dras med av allt och alla. Det går fort där ute, alla rusar hit och dit utan att tveka, det kan kännas så ytligt och innehållslöst, och denna ytlighet gör ont i så många människor....
Blowing music through your head
And your rain-splattered windows make you decide to stay in bed
Do you spare a thought for the homeless tramp who wishes he was dead
Or do you pull your bed-clothes higher
Dream of Summertime instead
When Winter.... comes howling in
Kliv av hysterin du med ett tag, åtminstone en liten stund, det förtjänar du!
