När jag är inne på slide-gitarr och när jag är inne på ös... då är det ju omöjligt att inte komma att tänka på David Lindley, "Mr. Dave". Denne eminenta musiker, som har en sådan känsla och närvaro att varje spelning är helt unik. Det berättas hur Jackson Browne ville att han skulle spela ett solo precis som han hade gjort kvällen innan, hur de arrangerade att få exakt samma omständigheter, men det var borta, en stundens ingivelse som inte gick att memorera. I mina öron den största musikanten, den känslosammaste tolkaren, the one and only.Att Lindley dessutom nog är den mest expressiva person jag träffat förstärker bara intrycket.
Här är "Mercury Blues" i en live-upptagning, med ett ös, ett drag, som är helt vettvilligt. Men fan så bra!
