Melodipestivalen...

Så var det då dags igen... Överallt kommer det att fokuseras, diskuteras och analyseras.... I det lilla landet är det åter dags för den uppblåsta korvfestivalen. Det började som ett jippo, att utse den godaste korv med bröd som kunde skapas. Sen växte det utan gränser och nu håller man på i månader med deltävlingar och extra chanser för de som åker ut. Så mycket yta och pampighet utan något som helst djup eller innehåll. Korven med bröd presenteras i alla möjliga framställningar, med inövade dansteg och rökridåer, av lättklädda korvätande tjejer och killar i trista åtsittande kavajer som ser ut att spricka vilken sekund som helst. Massmedia sänder i radio, TV och på nätet. Tidningarna har 16-sidiga special-bilagor och mängder av bloggar. För vad? En enkel korv?

Några kvarter bort försökte några lokala odlare ordna en alternativfestival, men de fick inte ens bidrag till hyran av en skolmatsal. Däremot bjuder kommunen alla deltagare i den stora festivalen på en fem-stjärnig middag senare på kvällen. De lokala politikerna och andra inflytelserika kapitalister slår nya rekord i att spräcka representationskontot...

Jag tycker det är så påfrestande att mitt största intresse, musik, inte har några som helst berörings-punkter med den så kallade musikfestivalen. Ärlighet och känsla, djup och innehåll, sensualism och beröring, spelglädje och spontanitet, alla är lika otänkbara ingredienser. Men varför bry sig? Jo, jag irriteras över att så mycket pengar läggs på sån smörja. Att man kan mobilisera ett sånt intresse för något så innehållslöst och förutsägbart.

Ursäkta alla korvälskare för att jag använde korven som symbol. Det kunde ju lika väl varit en festival om den bästa bilreklamen, den sexigaste tandkrämsförpackningen, den vackraste hund-pyjamasen, eller den mest uppblåsta väderleksrapporten....