Åren gick och drömmen förändrades till ett litet behov av att vara uppskattad och en liten dröm om att vara en enastående musiker. Det händer nog än idag att luftgitarren kan dyka upp, fast nu är det mest fråga om att få utlopp för den känslostorm som en riktigt bra låt kan sätta igång.
Gillian Welch och Dave Rawlings musik kan förefalla entonig och sävlig vid första bekantskapen, men växer sig in under skinnet och blir så självklar och påträngande att det är en underdrift att prata om magi och intensiva nyanser. Musiken bara tränger sig på och är alldeles självklar och fullstänigt tidlös.
Länkar:
Gillian Welch hemsida - om både hennes och Rawlings musik.
