Winnerbäck började solo och drog av flera av sina finaste låtar med "medsång" av publiken (jag vägrar att kalla det "allsång") i nästan varenda fras. Sen blev det åka av när ridån gick upp och 8-manna-bandet öste på för fullt. Fint ljud, lagom ljudnivå och mycket fin scenografi med bilder, filmer och effekter. Imponerande av en artist som mer och mer framstår som skildraren av vår tid och våra liv här och nu. Befriande fritt från shoser och inte ett inövat danssteg på hela kvällen, fem långhåriga grabbar (+ 2 tjejer och coola Ola Gustafsson) utan behov att förefalla tuffa. Jag blir glad och känner att om denne blyge mans musik når fram till så här många och så här intensivt, då kanske det finns hopp trots allt...
Hugger i Sten:
Elden:
Vaknade på natten efteråt med kraftig yrsel och hamnade på akuten, yr som fan och illamående, men hemma igen omtumlad kvällen efter. Ibland svänger det fort i livet. Minst sagt.
