Blues Run The Game

Jag är kanske inget "blues-freak", men jag uppskattar alltid när en blueslåt kommer på en konsert. Jag tycker att Paul Butterfields spelning på Cambridge-festivalen 1984 är bland de mest känsliga jag sett. En röst och ett munspel som kunde slita ut varje känselspröt ur din kropp och få dig att tappa andan.

Riktigt bra blues ska för mig vara baktung, varje takt ska släpa någon bråkdel av en sekund, som om svanskotan släpade i marken och plågades varje steg... Trumspelet ska vara lite segt och får inte bli hurtigt. Blues ska göra ont och rispa sår i själen... och på så sätt läka den.

Blues Run The Game - Spellista på Spotify !

Här är min blues-lista på Spotify, en blandning av akustisk spelkänsla med stålrör, ylande elgitarrer, darrande munspel och spruckna röster, samt förtvivlan, frustration, en olidlig längtan bort och hem, en desperation av känslor du inte står ut med, om du inte får spela och sjunga ut alltihop!

Jag vet att blues kommer från de färgade, jag vet att min lista till övervägande delen utgörs av vita musiker... men de är de jag lyssnar på, de är de jag känner till... Men, erkänn, en jädra massa känsla finns i dessa 55 låtar! En kur att ta till vid lågvatten-nivå...



Men jag hittade inte allt på Spotify... Min irländske vän Barry McCabe får därför vara front-figur för bluesen med "Full moon on Main street". På Barrys hemsida kan du lyssna på alla, och ladda ner flera av, hans låtar, bl.a "Adam & Eve", en enastående kärlekslåt. Missa inte heller samarbetet med Davy Spillane på säckpipa på albumet "The Peace Within" eller den tänkvärda balladen "Prisoners of Conscience".