Det är inte riktigt så längre... Ni vet, det som bara kommer in i korttidsminnet och aldrig tar sig in i långtidsminnet är det som lättast försvinner. Det händer att jag tar upp en penna för att skriva ner något jag inte får glömma och... så är det plötsligt tomt! I och för sig spelar det ju ingen roll, mina kom-ihåg-lappar har en förmåga att bli högar som jag inte bryr mig så mycket om...
Det händer att jag i mataffären inte kommer på vad det var jag absolut måste köpa. Ibland finner jag inte det ord jag har inandats för att använda. Men jag minns fortfarande kristallklart oviktiga detaljer och minnesbilder från mitt yngre liv. Mycket detaljrikt i minsta detalj! Så jag kan väl skylla på att det är korttidsminnet...
Riktigt så här illa är det inte än:
Första gången jag såg detta klipp med Tom Rush trodde jag att jag skulle trilla av stolen av skratt! Känns skönt att inse att man inte är ensam...
Tom Rush gav 1968 ut sitt sjätte (!) album "The Circle Game", ett episkt album med tidiga sånger skrivna av Jackson Browne och Joni Mitchell, innan de själva skiv-debuterade och slog igenom. Tom Rush's mörka, men behagliga, röst till sparsmakat komp, där pauser och tystnader dynamiskt användes för att skapa ödslig dramatik. "Driving Wheel" från uppföljande album är än idag en mirakulös inspelning, där det släpiga skapar ett sound som är helt oemotståndligt, så intensivt dynamiskt att man nästan spricker. Samma skiva innehöll också två låtar av Murray McLauchlan, jodå, innan Murray själv gav ut sin första skiva, samt ytterligare två tidiga Jackson Browne-låtar. Man kan ju undra hur Rush fick tag i dessa guldgruvor....
Just denne urtyp av inåtvänd och lågmäld berättande trubadur är samme man som ovan är så jädra rolig... eller är det så att han kanske inte längre minns sin image?
