Jag visste att Elliott Murphy och Normandy All Stars är mycket bra live. Jag har ju skivor och några DVD... Jag hade rejält fel: De är vidrigt bra live: Vilket ljud! Vilken glädje! Vilket ös! Vilket driv! Vilket spel! Ett tag tänkte jag att man inte skulle märka om de plötsligt spelade någon sämre låt, den skulle bli bra ändå med den energi och den känsla som bara forsade fram. Nu är Elliotts låtar oftast riktigt bra, men de växer enormt när de framförs på det här sättet!
Som sagt var ljudet bland det bästa jag hört på mycket länge. Trummisen Alan Fatras spelar så distinkt och effektfullt. Ibland är jag säker på att han har minst fyra armar... Men ändå på något sätt underordnar han sig helheten och tillsammans med bassisten Laurent Pardo lägger de en stabil grund som driver fram musiken både tryggt och utmanande. Eller hur kan man förklara det? Fullständigt suveränt!
Gitarristen Olivier Durand kan göra precis vad som helst med sin akustiska gitarr. Mestadels spelar han och Elliott Murphy i något slags samspel där de fyller i och kompletterar varandras spel så det når högre dimensioner, som ett ömsesidigt givande och tagande, sen trycker Olivier på en pedal och strax kommer ett enormt elektriskt gitarrsolo, udda och varierat, ibland vackrare än vackert. Han lever med som om gitarren var en del av hans kropp. De har roligt där uppe och glädjen sprider sig i lokalen.
Som extranummer börjar de med en suverän tolkning av David Bowies "Heroes". Sen kör de några låtar helt utan elförstärkning. Elliott berättar om sin pappa och sen spelar de "On Elvis Presley's Birthday". Neil Youngs "Keep On Rockin In A Free World" körs på samma sätt, utan att tappa intensitet. Efter "Change Will Come" får vi till slut höra en helt ny låt med Elliot ensam vid pianot. Jag uppfattar en del av texten, om att det han vill nu inte är det han en gång ville. Reflektioner som ska bli intressant att få ta del av lite närmare...
Innan dess har vi fått "Caught Short In The Long Run", "You Never Know What You're In For",
"Diamonds By The Yard" och många andra favoriter, även flera ovanliga från hans tidigare skivor, några med Elliott klinkande förtjänstfullt vid pianot. Men allra bäst är det när de öser på... Jag saknade "Green River", men den körde vi flera gånger i bilen på väg hem...
Det lär nog bli en tradition att se Elliott och Normandy All Stars. Jag längtar redan till april!
Länkar:
Elliott Murphys hemsida - med bland annat outgiven musik att ladda ner gratis!
Kulturgärningar i Sverige - för dig som vill veta när Elliott är på gång till Sverige.
