En holländare besatt av Neil Young

Neil Young är givetvis en av de största, bortom all diskussion. En härdsmälta av ärlig uppriktighet och intensiv känsla. Som alltid gått sin egen väg. I ärlighetens namn har inte alla utgåvor de senaste 15 åren varit helgjutna, och inget fel i det egentligen, de har varit reseskildringar av en man som alltid söker vidare. På sina villkor. Helt oberoende av vad andra anser att hans ska välja för väg.

Ad Vanderveen har alltid varit en stor beundrare av Neil Young. Och han lirar och skriver i Neils anda musik med ruffiga kanter och innerlig känsla. Hans band heter The O'Neils. De spelar ibland Neil Young-låtar i 6-7 timmar i rep-lokalen. Ad är holländare. Och halv-kanadensare. Han lirar elgitarr med taggtrådskänsla. Och akustiskt halvruffigt precis som Neil själv. Neils syster har varit med i hans band. Och han har gjort "Neil Young-skivor" som varit bättre än en del av Neils egna. "The Moment That Matters" hade varit en av Neils bästa om Neil själv hade gjort den. Ändå är inte Ad Vanderveens musik ett plagiat, utan en levande symbios av sin egna och Neils influenser.

Ad Vanderveen var 1990 med i Personnel och på skivan "Personnel Only" finns denna Neil Young hyllning:



Här är en akustisk variant, en tänkvärd betraktelse av att bli äldre:


Förra årets "Still Now", en dubbel - med en akustisk lågmäld skiva och en med elektrisk garage-rock - var årets bästa album. De flesta låtar finns med på båda i helt olika tappningar, och de är lysande vilken version man än väljer.

Länkar:
Ad Vanderveen hemsida:
Ad Vanderveen My Space-sida