Dessa ord från Dalai Lama är så enkla, men ändå så svåra att få att fungera. Det finns alltid så mycket att oroa sig för, så mycket att stressa upp sig för. Och ändå fick detta omkväde i en Thea Gilmore-låt mig att skratta hejdlöst:
It all gets buried in the end
Just det, vi vet det, allihop, så nu frossar jag:
The lives we take, the books we burn
It all gets buried in the end
The lies we tell, the heads we turn
It all gets buried in the end
The voice, the bread, the bones we break
It all gets buried in the end
The hearts we grow with the love we make
It all gets buried in the end
Så slutsatsen blir:
