Är det känslorna eller jag som styr?

Styr jag över mina känslor och över vad de gör med mig? Eller styr de över mig, vare sig jag vill det eller ej? Vill ibland undvika att lyssna på dem, men ärligt talat har jag inte en chans, och utan dem vore jag kanske egentligen ingenting. De har dragit mig i 55 år utmed vägar och krokar, höjder och stup jag aldrig hade valt med min hjärna...



Det är Elliott Murphy på bilden, men det är Iain Matthews som sjunger och skrivit denna både vackra och grymma skildring av ett uppbrott...