Richard Thompson glöder av närvaro














foto CE

Richard Thompson - Göta Källare, Stockholm 25 juli 2011
Richard Thompson var under 80-talet och början av 90-talet en husprofet hemma hos mig. Medan musik-producerandet var enkelriktat och styrt och präglades av maskiner och många vettiga artister knappt fick tillfälle att ge ut sin musik, skapade Richard Thompson ärlig och meningsfull musik med både briljans, fantasi och glädje. Jag såg honom i slutet av 1982 på en studentpub i Linköping, då han var utan skivkontrakt och endast fick intäkterna från entrén när alla kostnader var betalda. 99 betalande gav 30 kr var i inträde. Detta framträdande kom att bli avgörande för mitt liv, på flera sätt. Vilken konsert! Hans nya sång "How I Wanted To" fick mig att våga tala om för en tjej att jag var förälskad. En av arrangörerna blev min vän och genom honom träffade jag senare min sambo under tolv år och mina barns mamma.

Under senare år har Richard Thompson fortsatt att göra enastående musik, men har av någon anledning inte känts lika angelägen längre. Alltså var det med måttliga förväntningar jag begav mig till Göta Källlare i Stockholm i måndags. Där fick jag! Från det att denne 62-årige man kliver in på scenen med ett leende och vräker ur sig "She Twists The Knife Again" så intensivt som om han nyss skrivit denna låt och fortfarande var upprörd. Det sitter, det glöder av närvaro i varje ton och Richard gör en enmans-show som inte har en endaste tråkig sekund. I drygt en och en halv timme får vi höra den ena fantastiska låten efter den andra, med viss övervikt av gamla kultförklarade pärlor. Publiken ropar ut önskemål och Richard spelar oplanerat "Beat The Retreat". Stämningen är hjärtlig och intensiv, trots att hettan i lokalen nästan är olidlig. Efter några låtar glömmer man det helt och vill inte vara någon annanstans.

Thompson fyller varje låt med så många toner och ljud att det skulle räcka till en hel konsert för de flesta andra gitarrister. Inte alls för att briljera, utan för att dekorera, för att få intensiteten glödhet. Det syns att han har roligt. Vid lugna låtar som "Dimming of the Day" och "Persuasion" behåller han greppet och intensiteten blir nästan kroppslig.



Idag fick denne kultfigur säket bättre betalt, men han turnerar nog mest för att han inte kan låta bli. Äkta glädje och expressivitet så långt bort från planerad spontanitet och alla dessa tillrättalagda leenden man kan komma. En husprofet har åter satt sitt sigill över min tillvaro. Som nästan omänsklig gitarrist, kraftfull sångare och kompositör av sällsynt rang och bredd. Som en nära vän som förgyller din dag.



"Genesis Hall" handlar om hur ungdomar slogs tillbaka av polisen, men lyriken känns ändå hyperaktuell dessa dagar efter händelserna i Norge. Och det sista extranumret "The Sun Never Shines on the Poor" fick mig nästan i extas. Hade han spelat "How Will I Ever Be Simple Again" hade jag nog svimmat...

Ordlös

"And you would think with all of the genius
And the brilliance of these times
We might find a higher purpose
And a better use of mind"
- Jackson Browne


Jag är ordlös när jag tänker på terrordåden i Norge, det är bara så vidrigt meningslöst...

Thea Gilmore's sorgsna stämma i hennes tolkning av John Fogertys "Bad Moon Rising" får passa bra. Musik som helar och värmer när vi behöver det:



Thea Gilmore har nyligen skrivit musik till gamla dikter av Sandy Denny och i oktober kommer ett helt album av deras "samarbete". Livet går vidare....

Kasey Chambers spetsar ditt sinne

Kasey Chambers har en röst som tränger sig på och vid högre volym kan hon spetsa din trumhinna så det sticker till och... ändå är det så himla oemotståndligt! En sångerska som låter som ingen annan! Hennes "Barricades and Brickwalls" har jag i bilen och där finns det några låtar jag kör om och om igen. Hennes pappa Bill bidrar där, liksom här, med mycket smakfullt och känsligt gitarr-spel.

Ibland blir hon lite för mycket trad-country för mig och då tappar jag intressset en stund. Till min glädje är hennes nysläppta "Little Bird" det ruffigaste sen ovan nämnda skiva. Samtidigt finns här flera finstämda ballader, om man nu kan säga finstämt om Kasey, men kanske... Detta är hur som helst en utmärkt samling sånger som växer för varje lyssning. Troligtvis en av årets bästra. Här en live-version av "Someone Like Me":



Men jag måste plocka med "Nullaber Song" från "Barricades and Brickwalls", den kan jag höra hur många gånger som helst!



Vilken känsla både i Kaseys sång och pappa Bills gitarr! Obeskrivligt!

Smärtsamt vackert

För många år sen satt jag en kväll i soffan hemma med en kär vän lutad mot mig, tystnaden intog den känsla av helhet vi kunde förnimma. Världen var obegriplig, men tillsammans begrep vi åtminstone lite mer…

Vi lyssnade på Bruce Cockburn's förnämliga album "Nothing But A Burning Light" och när den instrumentala "When It's Gone, It's Gone" kom hände just det motsatta, jag visste vad jag alltid skulle ha kvar: Känslan av tillit, att bli berörd rent fysiskt, så att inget annat spelade någon roll, allt var här och nu, jag, du, vi.



"When It's Gone, It's Gone" är så smärtsamt vacker med sin opolerade lätt distade gitarr, den bygger upp isflak av rysningar. Så kantigt och spretigt och ändå så vackert att det gör ont. Än idag.

Hemifrån - en guldgruva

"Musik Hemifrån" skev nyligen på Facebook:
"There are people who think that all i ever do is listen to music, write about music,
talk about music and drink wine - they're wrong - sometimes I drink scotch, too..."

Deras hemsida är en guldgruva att fastna i:
- Massvis med ny musik att upptäcka, mest sådant de kallar för "gut music".
- Veckans album - varje vecka något spännande och ofta nya bekantskaper.
- Nyheter om musik som berör, både "egna" artister och andra de gillar.
- Intervjuer med Graham Nash, Greg Copeland, Steve Noonan, Patti Scialfa, David Crosby...
- Massvis med länkar till andra vettiga sidor.

Och nu är en ny samlingsskiva på gång...!

Här är Hemifråns hemsida !

Har du t. ex. hört John Mitchell och Sofie Jonsson, Little Green eller Francesco Lucarelli?

Då är det dags att besöka "Hemifrån"!


Arsenal-laget som skulle slå alla andra

Supportrarna har röstat fram det bästa Arsenal-laget genom tiderna och klubben har gjort en video. Jag säger bara: Detta är konst, kultur och skönhet som inget annat lag kan vara i närheten av... Inte Barceköpa, inte Real Madrik, inte något lag... Det här är en nivå högre!

Njut av Bergkamp, Henry, Brady och grabbarna som gjorde bollbehandling till skönhet, till en konstupplevelse. Njut! Du lär aldrig få se något liknande!



Min enda invändning är att jag skulle vilja haft med Marc Overmars, hans båda fötter var nästan av en annan värld.

Luka Bloom om att turnera med Dalai Lama

Fick idag ett nyhetsbrev från Luka Bloom, där han berättar om sina möten med Dalai Lama, vilket senare ledde till en turne med "His Holiness" i Australien för några månader sedan.
Luka berättar gripande om det hela och hur han kom därifån med målsättningen att försöka leva lite sundare.


Jag greps åter av Dalai Lamas kloka inställning och ödmjukhet inför allt han företar sig och hur detta spreds i turné-gruppen. Ett stycke inspirerande alternativ till det individualistiska och materiella konsumtions-samhälle vi snurrar med i utan att egentligen veta varför...

Här kan du läsa Luka Blooms berättelse. Gör det!! Missa absolut inte!
Om det är det enda du läser på internet i år, så läs detta:
Luka talks about trip with His Holiness, the Dalai Lama

Och här är låten "As I Waved Goodbye" som Luka skrev för elva år sen:



Några ord från Dalai Lama själv till slut:
Det här är min enkla religion.
Det finns inget behov av tempel; inget behov av komplicerad filosofi.
Vår egen hjärna och vårt eget hjärta är våra tempel;
Filosofin är vänlighet.

- Dalai Lama

Ännu en sommar-låt

Att sitta vid vattnet, se hur det sakta flyter fram... Ett stänk av en regndroppe, en fjäril på besök... Tankar om livets storhet och litenhet... Sommaren i ett nötskal!

Lindisfarne - "River":



Jag visste det. Att jag hade glömt en stor sommar-sång... Alan Hull var ett under av låt-skrivare, en iakttagare, en livskonstnär... och så blev också hans sånger. Låt dig forslas med av floden när den rinner fram! Låt tankarna ta nya oberäkneliga vägar!

Flowing ever changing,
form in front of me
Taking all your secrets,
to spill them in the sea
Spare one drop of precious water,
then I might be free.
-Alan Hull


Fler beslut... Positivt??

Fredrik Reinfeldt gästade "Sommarkväll" på TV häromdagen och jag såg en liten stund, innan jag fimpade av tristess. Om utvecklingen från det kollektiva till det individuella, sa Reinfeldt:
- "För mig har det där bara varit bra, för det innebär att männsikor får mer makt att fatta fler egna beslut."

Fler beslut... är det verkligen bara positivt?? Under hans tid som stadsminister är här några exempel på beslut som många tvingats fatta:
- Hur ska "jag" kunna bo kvar när jag blir utförsäkrad?
- Ska "jag" äta billig hundmat för att få råd med kläder till mina barn?
- Hur ska "jag" förklara för mitt barn att jag inte vill att hon ska gå i den närliggande friskolan,
där hennes kompisar ska börja?

- Ska "jag" strunta i att laga tänderna när ett besök tar 1/4 av pensionen?
- Ska "jag" försöka bo hos min kompis när jag inte kan få egen lägenhet?
- Måste "jag" sluta mina konst-studier när de sänker mitt studiebidrag?

Listan skulle kunna göras mycket längre...

Jag är inte ens övertygad att de välbesatta känner sig gladare av sina beslut:
- Ska "jag" köpa en extra platt-TV till badrummet för pengarna jag fick av skattesänkningen?
- Kanske dags att byta bilen fast den är nästan ny? Det går ju att dra av vid deklarationen!
- Ska "jag" parkera här trots förbudet? Jag har ju råd att ta böterna!
- Ska "jag" anställa en lobbyist till? För att inte riskera att nån gång inte få som jag vill...

Mer makt?? Jag tror att Reinfeldt och jag upplever samma sak väldigt olika...!
Eller vill han inte förstå den omvärld han bestämmer över?

Sommar-sången framför andra

Vet inte varför, men jag har alltid älskat den här låten... Inte är jag någon större simmare heller... Men här är det sommar, bad och en jädra massa glädje:

På 1:a plats: Loudon Wainwright III - "Swimming Song":



Vi tar väl en live-version med Loudon solo också: