I mitten på 80-talet lyssnade jag mest på brittiskt folk-rock och folklig akustisk musik. Kjell Alinge spelade flitigt Latin Quarters "Radio Africa", "No Rope As Long As Time" och "America For Beginners" på radion och det gjorde mig nyfiken. När jag sen hittade debutalbumet "Modern Times" var jag såld och jag lyssnade gång efter gång. Kommande skivorna "Mick and Caroline" och "Swimming Against The Stream" har även de lyskraft som finns kvar än idag.
Men framgångarna uteblev och bandet splittrades och jag minns min besvikelse att folk inte fattade det som var uppenbart för mig. Steve Skaith fortsatte göra några skivor i gruppens namn och sedan i Steve Skaith Band.
Nu, 21 år senare, har fem av medlemmarna återförenats och gjort en ny skiva, "Ocean Head". Jag var orolig att mina försiktiga förväntningar aldrig skulle kunna infrias, men... Nu har jag de senaste dagarna lyssnat frenetiskt och det här är så vidrigt bra att det bara är att inse: En svårslagen aspirant till årets bästa album!
If I believed in God I would ask him Could we start all over again That’s what I would ask him….. Do without the kings and those who strive To live above the rest And can ‘truth’ mean what it says And not what power thinks is best. - Steve Skaith
Bandets texter (oftast av Mick Jones) är lika angelägna som förr: Politiskt brännheta, men fulla av ödmjuk mänsklighet. Frustration över världens tillstånd, men även över förlorad kärlek, men ännu finns kampviljan kvar. Både Steve Skaiths och Yona Dunsfords sång är intensivt närvarande. Musik med rytmer och melodier som känns självklara.
EVEN SUPERMAN by Latin Quarter (Reunited) Even Superman’s no more But can you answer the question ‘What did we invent him for?’ Even Superman’s expired Too weak to wrestle with the world that he inspired - Mick Jones
Länkar: Latin Quarter på Bandcamp.com - Här kan du lyssna på hela albumet i förväg och sedan köpa det. Alla texter finns också här.
Radio Africa - Latin Quarters hemsida med bl.a alla texter och om vad som inspirerade dem. Därtill massvis med artiklar, intervjuer och bandets historia, med mera.
Leonard Cohen, 77 år, har kommit med en ny skiva, "Old Ideas". Livserfarenheten formligen porlar fram i detta eftertänksamma och melankoliska verk. Rösten är ännu djupare, ofta pratar han nästan fram sången.
Men han berör, lika mycket som någonsin... Och förmedlar någon slags harmoni, konstigt nog... En stor skiva från en mästare. Allt annat är en underdrift!
"Inget nytt under solen" höll jag på att skriva som rubrik, men då hade det ju blivit fel. För just nu dyker det upp ny musik både här och där, och en väldans massa bra upptäkter invaderar en vardag där det lunkas på i gamla fotspår, aningen trist, men ganska tryggt...
Rolf Carlsson är väl inget bra artist-namn, men det här är riktigt snyggt i all enkelhet:
Får väl kolla upp både herr Carlsson och Kristin Evegård lite mer när jag hinner bland alla måsten och rutinmässiga vanor...
Fem personer och en gitarr... lite trångt, men det blir ju riktigt bra:
Vet knappt något alls om "Walk off the Earth", men de ska enligt uppgift vara egensinnade kanadensare som gör roliga videos, med massvis av spelglädje och tokiga påhitt, se själv:
Jag är kanske inget "blues-freak", men jag uppskattar alltid när en blueslåt kommer på en konsert. Jag tycker att Paul Butterfields spelning på Cambridge-festivalen 1984 är bland de mest känsliga jag sett. En röst och ett munspel som kunde slita ut varje känselspröt ur din kropp och få dig att tappa andan.
Riktigt bra blues ska för mig vara baktung, varje takt ska släpa någon bråkdel av en sekund, som om svanskotan släpade i marken och plågades varje steg... Trumspelet ska vara lite segt och får inte bli hurtigt. Blues ska göra ont och rispa sår i själen... och på så sätt läka den.
Blues Run The Game - Spellista på Spotify ! Här är min blues-lista på Spotify, en blandning av akustisk spelkänsla med stålrör, ylande elgitarrer, darrande munspel och spruckna röster, samt förtvivlan, frustration, en olidlig längtan bort och hem, en desperation av känslor du inte står ut med, om du inte får spela och sjunga ut alltihop!
Jag vet att blues kommer från de färgade, jag vet att min lista till övervägande delen utgörs av vita musiker... men de är de jag lyssnar på, de är de jag känner till... Men, erkänn, en jädra massa känsla finns i dessa 55 låtar! En kur att ta till vid lågvatten-nivå...
Men jag hittade inte allt på Spotify... Min irländske vän Barry McCabe får därför vara front-figur för bluesen med "Full moon on Main street". På Barrys hemsida kan du lyssna på alla, och ladda ner flera av, hans låtar, bl.a "Adam & Eve", en enastående kärlekslåt. Missa inte heller samarbetet med Davy Spillane på säckpipa på albumet "The Peace Within" eller den tänkvärda balladen "Prisoners of Conscience".
Warren Haynes från förra inlägget förtjänar verkligen lite mer uppmärksamhet här på bloggen! Han måste vara världens modigaste gitarrist, eller besatt av utmaningar. Hans självförtroende kan det ju inte heller vara något fel på. För vad säger man om en man som ersatte självaste Jerry Garcia i Grateful Dead (när de återuppstod som "The Dead" ett tag efter Garcias död). Innan dess ersatte han Duanne Allman i Allman Brothers Band då de återbildades. Han har också ingått i Dickey Betts Band, Dave Matthews Band och Phil Lesh & Friends. 1994 bildade han sin grupp Gov't Mule och han uppträder dessutom gärna akustiskt solo och med sitt eget Warren Haynes Band. Sedan 1989 arrangerar han sitt "Christmas Jam" där alla intäkter numera går till "Habitat for Humanity" som bygger bostäder till behövande världen över. En riktigt hårt arbetande man alltså.
Jag måste bara bjuda på en låt till från "Live at Bonnaroo", fast här från en nyare show 2011: U2:s "One" blir en exploderande fyrverkeripjäs i hans händer!
Det kan ta en väldig tid att bygga upp något... och vi människor kan ibland på bråkdelen av en sekund rasera alltihopa. Det slår mig: Vore det inte bättre om det vore tvärtom?
Ett träd kan behöva 30-40 år för att växa upp. Med dagens skogsmaskiner kan man fälla, kvista och kapa ett fullvuxet träd på 15 sekunder. Att bygga upp ett förtroende kräver tid och varsamhet. När vi tror att det är orubbligt, då kan några ord i affekt tillintetgöra alltihop. Till slut är det väl så att allt vi format och lärt oss i våra liv utplånas och försvinner för alltid. Det sista är väl inte mycket vi kan göra något åt, men visst vore det annars bra om vi tänkte först och agerade först därefter.
Warren Haynes får sprida välbehag med några låtar från "Live at Bonnaroo", inspelad 2003: Det tar nog många år att utveckla en sådan känsla, men vilket klös i både fingarar och röst!!!
Hör hur han förädlar Eagles "Wasted Time" och Radioheads "Lucky":
Tack och lov så upptäckte jag den här skivan till slut! Musik med sådan känsla stärker utan like, det är vad jag kallar att bygga upp!
I mitten på 80-talet lyssnade jag mest på brittiskt folk-rock och folklig akustisk musik. 
