Det är egentligen lite underligt: Hur trött jag än är, så efter klockan 9 på kvällen så piggnar jag till och det är så svårt att få sig själv till sängs. Energin flödar, bara en liten stund till...
Likt ett litet barn som inte kan acceptera att det roliga måste ta slut...
Alltså förskjuter jag lätt dygnsrytmen när jag är ledig. Det är väl egentligen sunt att ta vara på den tid man har och när man trivs. Men segt blir det morgonen efter...
Engelska gitarristen Michael Chapman's skiva "The Man Who Hated Mornings" (en helt lysande titel!) får symbolisera med titelspåret:
Nu närmar sig klockan halv två och hänsynslöst ger jag mig själv order att inta viloläge...
Sussa sött!
