Tänk att lilla Enköping anordnar en folkrockfestival…! Och de vill gärna växa ytterligare… En eloge till Enköpings Musik-klubb för arrangemanget i lördags och till Klara Hall för trevlig lokal och riktigt god mat.
Först ut var grabbarna i Vagabond Ways i sin akustiska variant. Liksom när jag såg dem i Stockholm i februari så bjöd Christer Jonasson, Basse Wickman och Totte Bergström på en timme med både egna låtar och en samling covers, fulla av finurliga arrangemang, avspänd närvaro och härlig sång. Till och med några av Dylans mest välkända alster fick nytt liv i sina nya arrangemang. Nytt sen sist var Christers spel på lap-steel, som gav en ytterligare snits och bredd. Alla tre "antastar" sina gitarrer och tar ut svängarna ordentligt. Äkta känsla och spelglädje som griper tag. Nu vill jag bara att de gör klart sin halvfärdiga skiva och så vill jag se dem i fullbandsversionen med bas och trummor och elektriska gitarrer. Förhoppningsvis i november på Josefs i Eskilstuna, eller kanske ännu tidigare i Stockholm?
Nästa band ut var Östersunds Eastwick, som jag hade tjuvlyssnat lite på innan på Spotify. Deras skiva är riktigt bra, levande folkrock med angelägna låtar och vassa arrangemang som ibland överraskar ordentligt. T.ex. så gör de Bon Jovi's "You give love a bad name" helt annorlunda. Jens Ganman sjunger med klös i rösten, skämtar rått och skriver giftiga låtar med politiskt angelägna texter. Katarina Åhlén sitter mitt på scenen med sin cello och hennes sound är väldigt betydelsefullt för bandet. Bosse Lindberg märks först inte så mycket, men han visar vilken duktig gitarrist han är. Jag missade namnet på fiolspelaren, men även han visar framfötterna och drar iväg på nägra härliga solon. Missa inte deras skiva "A moment From Now", den finns på Spotify. Eastwick kan gå hur långt som helst.
Sist ut var Engmans Kapell och det var tydligen sjunde gången de spelade i Enköping. De verkar ha en mycket trogen och uppskattande publik och det är lätt att förstå varför… Vilket drag!! Ett tag undrade jag om golvet skulle rämna… Vilken spelglädje!! Görgen Andersson far omkring med sin fiol med ett stort leende på läpparna och hela bandet utstrålar spelglädje och allt sitter precis på pricken rätt. Soundet är imponerande och sången hörs oväntat bra i en ocean av ljud och tryck. Att se både unga och äldre i publiken studsa omkring som de var besatta… Härligt, och hade jag haft några fördomar om hur "gamlingar" är som åhörare, så hade de farit all världens väg…
I pauserna spelade Stefan Löfgren… och det hade jag gärna varit utan… Hans underhålla-alla-på-festen-spel kändes malplacerat och ganska störande. Jag begriper mig inte alls på den sortens musik. Att blanda Gary Moore, Gyllene Tider och Whiskey In The Jar med varandra och allt möjligt annat får mig att vilja lägga senap på glassen och jordgubbarna i brunsåsen…
Men, i allt övrigt ett arrangemang i super-klass. Vad kommer nästa år? Någon stad som vågar utmana? Folkrock går ju hem och har därtill ännu mer bredd att visa fram. Låt det här växa ännu mer! Ni som är från Enköping ska vara stolta…!
Länkar:
Enköpings Musik-Klubb
Klara Hall
Vagabond Ways eller deras sida på Facebook
Eastwick
Först ut var grabbarna i Vagabond Ways i sin akustiska variant. Liksom när jag såg dem i Stockholm i februari så bjöd Christer Jonasson, Basse Wickman och Totte Bergström på en timme med både egna låtar och en samling covers, fulla av finurliga arrangemang, avspänd närvaro och härlig sång. Till och med några av Dylans mest välkända alster fick nytt liv i sina nya arrangemang. Nytt sen sist var Christers spel på lap-steel, som gav en ytterligare snits och bredd. Alla tre "antastar" sina gitarrer och tar ut svängarna ordentligt. Äkta känsla och spelglädje som griper tag. Nu vill jag bara att de gör klart sin halvfärdiga skiva och så vill jag se dem i fullbandsversionen med bas och trummor och elektriska gitarrer. Förhoppningsvis i november på Josefs i Eskilstuna, eller kanske ännu tidigare i Stockholm?
Nästa band ut var Östersunds Eastwick, som jag hade tjuvlyssnat lite på innan på Spotify. Deras skiva är riktigt bra, levande folkrock med angelägna låtar och vassa arrangemang som ibland överraskar ordentligt. T.ex. så gör de Bon Jovi's "You give love a bad name" helt annorlunda. Jens Ganman sjunger med klös i rösten, skämtar rått och skriver giftiga låtar med politiskt angelägna texter. Katarina Åhlén sitter mitt på scenen med sin cello och hennes sound är väldigt betydelsefullt för bandet. Bosse Lindberg märks först inte så mycket, men han visar vilken duktig gitarrist han är. Jag missade namnet på fiolspelaren, men även han visar framfötterna och drar iväg på nägra härliga solon. Missa inte deras skiva "A moment From Now", den finns på Spotify. Eastwick kan gå hur långt som helst.
Sist ut var Engmans Kapell och det var tydligen sjunde gången de spelade i Enköping. De verkar ha en mycket trogen och uppskattande publik och det är lätt att förstå varför… Vilket drag!! Ett tag undrade jag om golvet skulle rämna… Vilken spelglädje!! Görgen Andersson far omkring med sin fiol med ett stort leende på läpparna och hela bandet utstrålar spelglädje och allt sitter precis på pricken rätt. Soundet är imponerande och sången hörs oväntat bra i en ocean av ljud och tryck. Att se både unga och äldre i publiken studsa omkring som de var besatta… Härligt, och hade jag haft några fördomar om hur "gamlingar" är som åhörare, så hade de farit all världens väg…
I pauserna spelade Stefan Löfgren… och det hade jag gärna varit utan… Hans underhålla-alla-på-festen-spel kändes malplacerat och ganska störande. Jag begriper mig inte alls på den sortens musik. Att blanda Gary Moore, Gyllene Tider och Whiskey In The Jar med varandra och allt möjligt annat får mig att vilja lägga senap på glassen och jordgubbarna i brunsåsen…
Men, i allt övrigt ett arrangemang i super-klass. Vad kommer nästa år? Någon stad som vågar utmana? Folkrock går ju hem och har därtill ännu mer bredd att visa fram. Låt det här växa ännu mer! Ni som är från Enköping ska vara stolta…!
Länkar:
Enköpings Musik-Klubb
Klara Hall
Vagabond Ways eller deras sida på Facebook
Eastwick
