Lördagskväll på Josef's mitt i Eskilstuna. Folk kommer och går. Det pratas och det dansas.
Det dricks och det raggas. Det pratas och det pratas...
På scen står Vagabond Ways. Tre eminenta gitarrister/sångare/låtskrivare: Christer Jonasson, Totte Bergström och Basse Wickman. En tät kompsektion med Patricio Cabezas på bas och Niklas Lindström bakom trummorna. Det är bra, mycket bra. I gitarrsoundet känns det som om Clarence White's ande svävade i rummet och som om Roger McGuinn stod i farstun med sin tolvsträngade gitarr.
En del i publiken bemödar sig inte ens att applådera. Tror inte de vet vad bandet på scenen heter. Tror inte de vet vem Clarence White var. Inte ens vet vem Roger McGuinn är. Kan de nämna två Byrds-låtar? Eller en enda?
Jag vet! Mycket väl! Jag vet även att jag åter igen är en i en minoritet. Jag vet också att jag för allt i världen inte skulle byta!
