22 år är en avsevärd tid. Och det känns länge sen jag körde ut alla grejor i skytteltrafik till det inköpta huset ute på landet. Ändå har tiden gått så väldigt fort...!
Men här ute i byn har jag:
- sett mina barn växa upp och bli flygfärdiga...
- upplevt härliga tider och smärre katastrofer...
- med tiden blivit ganska händig...
- fallit ner 4,5 meter från en byggnadsställning...
- sett grannar och vänner flytta ut och flytta in...
- kunnat lyssna på musik mitt i natten utan att störa någon...
- varit med när åskan en morgon tog båda datorerna på övervåningen...
- kurat av rädsla när vintervindarna slitit i taket...
- sett stormen slita av den stora granen på mitten...
- funnit tjusningen med årstidernas växlingar...
- känt hur stressen rinner av mig när jag kliver ur bilen...
- slagit rot för första gången i mitt liv...
och nu väntar jag på att backen ska bli full med blåsippor igen...
