Denna bittra fras och det medryckande gitarrspelet i "Broken" fick mig att lyssna om och om igen på Melissa McClelland och Luke Doucet som "Whitehorse" och deras EP med samma namn. Visst är det härligt när musik man först inte lägger märke till efter några lyssningar sitter som gjuten och du gillar det rakt upp och ned och kommer på dig själv när du går omkring och nynnar på låtarna...
Detta kanadensiska par har gett ur skivor var för sig tidigare, men samarbetar nu som
"Whitehorse". Bra melodier som vinner i längden, direkta poplåtar med snitsiga arrangemang, jag kommer att tänka på T-Bone Burnetts både aviga och enkla sätt att skapa musik. Visst kunde jag vara utan de ibland distade rösterna och haft deras riktiga sång i stället, men det spelar inte så stor roll. Jag blir glad och får energi!
Länkar:
Whitehorse hemsida - med videon ovan och lite till.
Hemifrån om Whitehorse - och massor av annan bra musik!
