"Althea" "Looks Like Rain" och "Deal" från Rockpalast 1981
Ibland förvandlas jag till ett "Dead Head" och lyssnar på Grateful Dead i stora mängder. Det finns ju hur mycket som helst att lyssna på, mer än hundra olika live-utgåvor, fast jag har bara ett mindre antal av dem. När det ibland blev riktigt magiskt liknade det inget annat, låtarna tog olika vägar, vävdes in i varandra och det improviserades på flera håll samtidigt. Främst dominerades soundet förstås av Jerry Garcias gitarrslingor och hans känslosamma sång. Bob Weir bidrog förstås också med sång och gitarr, lksom resten av bandet. Men Garcia var störst...
Jerry Garcia föddes 1 augusti 1942, delvis med svenskt påbrå sägs det, och dog 9 augusti 1995. Garcia var en enastående gitarrist med en känsla unik för varje spelning, och han gillade att spela mycket. Förutom alla konserter med Grateful Dead hade han sitt eget Jerry Garcia Band, spleade ibland med bassisten John Kahn som duo, eller med mandolin-virtuosen David Grisman, för att inte nämna flera andra sidoprojekt och grupper. Rock, bluegrass, jazz, folkmusik, allt fanns där inlindat i Garcias spröda strängar. För oss att njuta av än idag...
Lyssna på "Not Fade Away" och "Going Down the Road Feelin' Bad" från 1970, sammanvävda av Garcias utsvängningar på gitarr, ett unikt ögonblick i musikskapandets historia:
