I förra inlägget skrev jag om chocken när kärlek plötsligt tagit slut. Sen kommer de bittra anklagelserna och sökandet efter vägar att stå ut:
Det finns egentligen inget att tillägga till John Gorka's "Armed With A Broken Heart". För att överleva, kunna sova, stå ut, så kommer dessa anklagelser, avståndstagande, ja rentav en form av hat... Ingen har skildrat denna fas så mästerligt och ocensurerat som här. Jag minns hur jag ältade sådant här om och om igen. Låt mig aldrig behöva uppleva det igen!
