Skiva 3: Marti Jones - "Match Game" från 1986
Jag älskar Marti Jones! Hennes stämma har alltid snuddat vid de finaste känselspröt och får mig helt omtumlad. Don Dixon bidrog alltid med finurliga och påhittiga idéer som producent, musiker och lite ruffig stämsång. "Match Game" har en charm och puttrar av närvaro och energi. Enkel rock producerad med en sådan idérikedom blir inte bättre än så här...
Inledande "We're Doing Alright" biter sig fast som en igel. Första gången jag hörde den (i en skivaffär i Linköping) så gick jag omkring sjungande på refrängen i en vecka! Den följs av
"Chance of a Lifetime" med lite äldre rockstuk som är oerhört attraherande. Senare följer
"Inside These Arms", där Marti's röst får använda alla olika skepnader och tonlägen. En av musikhistoriens bästa strofer blir till slut klimax:
"I've been trying hard to face what I've become..."
Marti tar i av all sin spröda kraft och jag ligger på golvet och önskar att jag vore Don Dixon.
