När Bonnie Raitt startade "Angel from Montgomery" oackompanjerad på Cirkus stod tiden stilla och höll andan. När hon senare gjorde "I Can't Make You Love Me" stannade både tid och rum. Några magiska ögonblick när Bonnie Raitt med sitt skickliga band gästade Cirkus på tisdags-kvällen och det var tydligt att de trivdes och att det även för dem blev en speciell kväll.
Så mina förväntningar var höga och ändå blev jag överraskad över hur bra det blev. George Marinelli spelade lite ruffig elgitarr som förstärkte Bonnies förträffliga sång och höjdar-upplevelserna blev fler och fler ju längre de höll på.
Enda besvikelsen var när Bonnie efter första låten lyfte bort den extra mikrofon som jag upptäckt stod på scenen... Den innebar ju möjligheten att Jackson Browne åtminstone teoretiskt skulle kunna dyka upp, och då kanske de gjort både "The Times You've Come"
och "My Opening Farewell" och då hade jag troligtvis kommit i livslång extas...
Det finns mycket som stod på min önskelista och allt kunde ju inte förstås tillgodoses.
Richard Thompsons "Dimming Of The Day" var bland det som vi inte fick äran att höra:
Till slut kom också det politiska fram: "I hope America will deal with all it's shit"... Klarspråk rakt ut. När de blev inklappade blev det fyra extranummer på raken och ändå kom de in ytterligare en gång och avslutade med en gripande "Louise" från hennes kanske bästa skiva "Sweet Forgiveness". En värdig avslutning på två stundtals magiska timmar.
