Det är bara drygt två månader sen jag såg Basse Wickman på Big Ben. I går var det dags igen och denna gång agerade han uppvärmare till Elliott Murphy och Olivier Durand och spelade helt solo. Jag skulle lätt kunna se honom ännu oftare, så bra är han.
Basse inleder med "Allting Ligger Gömt", en ny iakttagande vardagsskildring, och fortsätter med Karin Boyes tonsatta dikt "I Mörkret". Sedan kommer flera av Basses egna låtar på svenska och mot slutet följer några av de äldre engelskspråkiga kompositionerna. Några Dylan-covers hinner han också med, lika förträffligt framförda de med.
Mycket är sig likt sen februari-spelningen men det gör ju ingenting när det håller en sådan här klass. Jag skulle gladeligen betala för att se och höra Basse gång efter gång.
Efter mitt förra inlägg om Basse fick jag flera positiva kommentarer:
- "Det var första gången jag såg Basse och måste säga att jag verkligen har missat en kanonartist".
- "Han är fantastisk".
- "Jag tjatar så fort jag får tillfälle om Gränsland som jag tycker är den bästa musik som någonsin gjorts på svenska språket".
Ute på nätet hittar man bl.a detta om förra spelningen på Big Ben:
- "Men hoppsan vad bra det var! Inte bara bra utan utsökt".
- "Det är just sången som jag fastnat för i Basses artisteri...//...så precist och vackert...och så skriver han fruktansvärt bra låtar ovanpå allt detta".
Inte illa, eller hur?
Till slut en eloge till Bernt på Big Ben och Anders på 'Kulturgärningar i Sverige' för att de fixat ännu en helkväll med ruskigt bra musik.
