Thatchers död 24 år senare

"Det är väl typiskt: De träffar John Lennon, Martin Luther King och John F. Kennedy, men de missar Hitler, Reagan och Thatcher..."
Detta är mina ord från tidigt 80-tal i Linköping när Thatcher i sista stund undvek den bomb som var utplacerad för henne. Jag sa detta till en tjej jag umgicks med och fick då en rejäl utskällning (!): "Och du ska vara medlem i Amnesty och säger att du är emot dödsstaff...!"

Än idag kan jag undra varför "de goda" aldrig klarar sig och "de vidriga" slinker undan i sista sekunden. Därmed inte sagt att någon alls ska behöva utsättas för bomber...

Elvis Costello skrev 1989 "Tramp the Dirt Down", med oerhört kraftiga och anklagande ord, om hur han ville trampa på Thatchers grav någon gång i framtiden:


That's when they finally put you in the ground
I'll stand on your grave and tramp the dirt down
- Elvis Costello


Här får han förklara sig i engelsk TV - och framför låten akustiskt.

Egentligen bryr jag mig inte om Thatcher mer och tänker inte jubla åt hennes död. Men om hon kan framkalla sådana känslor som ovan, då måste hon verkligen ha visat bristande respekt för vanligt folk och berövat dem sin värdighet och möjlighet att försörja sig.

Billy Bragg har också skrivit flera låtar om Thatchers inhumana politik och härom dagen kommenterade han hennes död så här.

Ewan MacColl blev på ålderns höst väldigt politisk och är väl den som gick allra längst:


She's only lately come to us from outer space,
She's a poor deprived commuter who was built by a computer,
She's an android, a stranger to the human race.
- Ewan MacColl och Peggy Seeger


Jag tror världen skulle se bättre ut med fler kvinnor vid makten... men det skrämmer mig att de som når högst upp ofta visar sig vara värre än de värsta männen...